Ambitiösa mattar…..

gillar vi inte! Idag flög f-n idem och det var värre än vanligt. Inte nog med att klotången åkte fram- nej nu tog de också fram en grön avlång plastpinne med ludd på, doppade den i vatten och så skulle den…in i munnen - på oss??? Har ni hört nåt så korkat? Ja , nu är inte det första gången i våra mopsliv som detta inträffar, men vi hade börjat hoppas på att detta var något de hade glömt bort. Särskilt nu när det mesta i vår koja handlar om Doris och den nya valpen. Men det ska jag berätta mer om en annan dag.

Att jag säger ”de” beror på att matte och vår äldsta lillmatte är väldigt tajta när det gäller sådana här saker, vilket innebär att de alltså hjälps åt. Nåväl, Selma vår svarta labbedam var den som råkade ut först för deras iver. Hon såg måttligt road ut när de var klara med henne. Med slokande svans och med svart blick blängde hon på oss som klart sa: ” tyst-säg inget”, vilket vi givetvis inte gjorde. Men hade vi anat att det skulle bli vår tur så snart så hade vi nog inte stått kvar och glott utan sprungit för livet.

Innan vi hade hunnit blinka så tog matte upp mig, Oboy på köksbänken, snabbt hälldes nåt kallt i ena örat på mig och så började hon massera det. Det var rätt skönt men killade lite. Så gjordes proceduren om med mitt andra öra och det var faktiskt helt ok. Så jag började så smått att fundera över vad det var som Selma var så sur över. Detta var ju faktiskt skönt. När öron massagen tog slut så togs det fram lite mjukt papper som matte torkade av mina fladdisar med. Det var också helt ok och nu började jag koppla av på allvar. Det här var ju livet. Öronmassage…..mmmmm men som så ofta sker med allt som är ljuvligt så tar det slut alldeles för fort. Innan jag hann se så mycket av vad som var på gång så stod matte plötsligt med en klotång i handen- jag spärrade förskräckt upp mina halvslutna ögon. Kunde det stämma? KLOTÅNG?? Vad var det nu frågan om? Raskt tog Anneli, det är den äldsta lillmatten som jag har ett gott öga till för hon kan säga mitt namn så det känns som sirap i öronen, ett rejält tag om mig och så kände jag hur första klospetsen föll, men se då vaknade vargen i mig. Ja, ni vet den där vargen som slumrar i alla mopsar och som bara måste komma fram vid kloklippning. Den går liksom inte att hejda. Med ett vrål kastade jag mig runt i Annelis famn, trodde jag. Men oj vad jag bedrog mig, för Anneli kunde inte bara prata med sirapsröst, hon var en ”mopsexperthållare-på-krånglande-mops”. Ett stort sträck i räkningen med andra ord. Men vargen inom mig fortsatte att kämpade på så gott den kunde. När klorna var klara närmade sig matte med sin gröna plastpinne och försökte få in den under läppen på mig och mellan mina gaddar. Gissa om jag bet ihop så hårt jag kunde. Vargen och jag fortsatte att kämpa på, för här skulle inga tänder borstas ,Pronto!!! men när vi hörde mattes och Annelis skratt och kommentar om att ”Oboy låter som en puttrande båtmotor”- ja då fick faktiskt vargen i mig motorstopp så att säga.

Att både Pim och Rut gick samma öde tillmötes behöver jag väl knappast inte berätta, för det vet varenda mops att får ens matte den där blicken att ”nu ska här fixas”, ja då slipper inga varelser undan, och jag menar verkligen inga alls, inte ens ilskna vargar.!

”Over-and-out” //OBOY