Julaftonsmorgon…..

Jag var först i vår biabädd att lyfta på ett ögonlock, snusa lite sömnigt i luften och kisa lite slött omkring mej. Jodå, där låg de alla och sov och snusade och visste knappt vart de hade knorren än. Det var tidigt på morgonen kunde jag ana för det var fortfarande mörkt ute. Doris snarkade lätt, Pim sov lite lätt susandes och Oboy drog en grov snarkning då och då. Jag orkade inte titta längre bort men visst hörde jag labbarna Selma och Matilda där de låg och sov gott, tätt tätt ihop. Lite sorgset tänkte jag på Lina som nu inte längre låg där och snusade utan hade fortsatt sitt hundliv uppe i hundhimlen med sällskap av sin mormor, mamma och alla sina andra äldre släktingar som inte längre tassade omkring här nere hos oss. Eller som Matilda glatt försökte trösta oss alla med att ”hon tuggar säkert på jättestora goda fläskben där uppe” . Nåväl…hon hade det bra nu Lina, det kände jag på mig….

Medans jag sakta vaknade till liv efter nattens sköna sömn, kände jag på mej att något var nytt liksom, men jag kunde inte sätta tassen på vad det var. Jag öppnade mitt andra öga och snusade än en gång åt köket till. –Nej.,det var inte därifrån som doften kom. Jag mindes den svagt men kunde inte placera den. Konstigt, doften fick mig att minnas min tidiga valptid, med bus , gos och…ja vad var det mer? Sakta kämpade jag mig upp i sittande ställning. Brrrr…värmen från de andra mopsarna hade varit så skön. Nu kändes morgonkylan sval men ändå uppiggande och jag reste mig sakta för att försiktigt tassa ur bädden utan att väcka de andra. Jag gick åt det håll som doften kom ifrån. Tassarna sökte sig inte åt köket, inte heller åt hallen. Nej sakta men säkert så tassade jag mot det stora rummet. Rummet som vi hundar inte så ofta fick gå in i. När jag kom fram till tröskeln kände jag doften så stark att det nästan stack i näsborrarna. Det var då jag fick se den: stor, grön och otroligt vacker. Med ens så slog minnena emot mig. –”Jamen visst hade jag ju sett denna gröna sak förut”. Som liten valp hade jag knappt hunnit komma hem till matte förrän husse sent en kväll hade tagit in detta gröna taggiga monster som jag först skällt ut efter noter. För att sen, efter att matte torkat skratttårarna , lugnat mig och upptäckt att någon lagt spännande paket under. Vad var det nu igen som matte kallade den för? Julbuske?..Julträd? jul…gran? Ja, just det. I min glädje över att jag kommit på vad det var som gäckat mig under denna tidiga morgontimma, uffade jag ett lätt ”ruff” innan jag trippade fram för att undersöka den lite bättre.

Snabbt snusade jag på några grenar där några lampor lyste och en röd kula glänste, men mitt intresse drogs snabbt till alla de paket som låg staplade på varandra runt omkring och in under granen. Sakta gick jag runt granen och luktade på paket efter paket. Röda och gröna snören kittlade mig i nosen men envist nosade jag vidare. Minnet jag hade av dessa färgsprakande paket fick mej att envist leta vidare. Plötsligt kände jag en mycket intressant doft. Det började vattnas i munnen på mig och jag nosade ivrigt för att leta rätt på varifrån doften kom. Där, längst in under granen, låg ett knöligt paket som doftade ljuvligt gott. Det låg väl gömt under en massa andra paket och vägen fram till paketet var väl blockerat av en stor tomte med vitt skägg och röd luva. Han stod där med säck på ryggen med sin halmgula kompis till bock. Denna rödklädda figur hade jag aldrig gillat och inte hans kompis heller för den delen. Under vår första jul tillsammans hade jag sett till att ansa hans vita skägg och jag hade även lyckats kupera svansen på hans gula kompis. Fast minnet av de händelserna gav mig rysningar. Både skägget och halmen hade fastnat i mina valptänder vilket hade gett matte en extra anledning till att ta fram den förhatliga tandborsten igen.Nu stirrade jag på dem med en aning av avsmak. De stirrade tillbaka och det såg ut som om den känsla jag hade var ömsesidig.

Jag stod och klurade en stund på hur jag skulle komma åt detta väldoftande paket när jag hörde Doris små tassande steg bakom mej. –”Vad gör du uppe så här tidigt”? viskade hon tyst när hon kommit fram till mej. Så tystnande hon och stirrade med sina stora runda bruna ögon överraskat på den gröna julgranen som gnistrade av lampor och röda kulor framför henne. Hon satte sig ner i ren häpnad och sa:- ”Oh så vackert, men vad är det som doftar så gott”? Hennes nos började röra sig mot paketet som jag hade spanat in. –”Det kommer ifrån paketet längst in där”, sa jag och Doris sträckte på sig så långt hon vågade för att kunna sniffa mot paketet. Vi drog ett djupt andetag och vi kunde känna den ljuvliga doften av torkad grisknorr, torkad lever och vom och…jomen..visst var det?…kunde det vara?…mmmm..rökt märgben. Smultvattnet rann till i munnen och vi började sakta gå fram och tillbaka framför granen. Så satte jag försiktigt upp en tass på ett stort rött paket. Så en tass till. Paketet låg stilla och kändes tryggt att trampa på. Sakta, mycket sakta klev jag upp och balanserade lätt på det, innan jag prövade nästa paket. Det låg också stilla. Så var det bara att försiktigt tränga sig förbi ett ovalt paket som spretade lite åt olika håll och .puh..jag var förbi. ”-Psst Doris, det är säkert, du kan komma också, viskade jag åt Doris som stod och stirrade in under granen. Det var trångt under grenarna bland alla paket, men i denna stund tackade jag matte för hennes envishet att vilja ha en ädelgran istället för den traditionella vanliga skogsgranen. Husse hade gruffat nåt om att ”har man egen skog kan man väl inte köpa en gran heller”. Men matte hade inte behövt köpa granen. Hon hade fått den av en god vän och så var den saken kirrad. Så nu stod jag här under en gran som inte alls hade lika många och stickiga grenar nertill utan gav en perfekt plats nertill för att dölja både paket och en eller två nyfikna mopsar.

-”Oh vad paketet luktar gott” viskade Doris. ”Mmmmmm”.sa jag och började sakta bita av snöret med tänderna. Doris tog tag i andra änden av paketet och började gnaga av tejpen av pappret. Efter ett par sekunder sa snöret ”snupp” och pappret gled upp och vad fick vi se? Där låg torkade grisknorrar och grisöron och vom och hundkex och torkat levergodis och …vi stod och stirrade på alla godsaker som låg framför oss. Försiktigt tog vi en grisknorr och började tugga på. Mmmmm den smakade ljuvligt. Sältan och det sköna tuggmotståndet gjorde att vi släppta alla våra hämningar och högg in på det dukade julbord som låg framför oss. Vi smaskade, tuggade, slickade och bet i allt gott som vi kom åt. Oh vad vi njöt…det var ett riktigt ”mopstabberas”. Hur länge vi höll på vet jag inte för när man har roligt , så går tiden fort. Men det var fortfarande tidig morgon för vi kunde se att det var mörkt ute Mätta och sömniga gäspade vi lite och jag sneglade på Doris som såg sömnig ut där hon låg och slickade på något. Julgransmattan som vi låg på värmde gott och våra magar var proppfulla av allt vi hittat i paketet och när jag tittade till igen på Doris så såg jag i ljusslingans sken att hon hade somnat med en grisknorr i ena mungipan. En tanke som kom tassande i min sömniga hjärna innan jag slog ihop mina trötta ögonlock var att vi måste nog snart gå in och lägga oss hos Pim och Oboy igen , så att inte matte undrar vart vi är, när det blir morgon.*gäsp*..men…jag tänkte…måste nog bara vila ögonen en liten stund.. …. längre än så hann jag inte förrän jag också sov. Hur julaftonsmorgonen utvecklade sig..ja det är en helt annan historia. Den ska jag berätta om en annan dag för nu ska jag hoppa upp i soffan och lägga mig och vila middag med Doris , Pim och Oboy. Man blir såå sömnig av grisknorrar, levergodis och hundkex. Ja, ni tror väl inte att vi orkade äta upp allt som var i paketet? Nej det fanns massor kvar där. För det paket vi hittade, det var ju adresserat till labradortjejerna Selma och Matilda… ”fniss”……….

God jul önskar Rut