Skryte-ri….skryte-ra´….

Så har jag då äntligen gjort det! Lugnt och stilla utan att röra en fena, eller jag kanske istället ska säga: tass. Ja, egentligen kanske det inte är jättebedrift, men enligt min matte som avgudar mig, så var det närmast ett världsrekord. För att nu bena ut detta lite närmare så att du verkligen ska förstå vilken bedrift jag har gjort, så ska jag börja från början.

Jag, Oboy är en engelsk gentleman som tar livet med stor mopsglädje. Detta är inget uppseendeväckande eftersom vi alla mopsar är likadana. Vi älskar att : äta gott, leva gott och umgås med trevligt sällskap. Ja, man kan säga att vi är helt enkelt livsnjutare. Mopsiga sådana men ändock livsnjutare med stort ”L”. Nu säger du kanske att det där är väl inget särskilt. Sånt gillar vi ju alla. Så sant, så sant. Du är skärpt hör jag och det är bra, för det kommer du att behöva om du ska hänga med i dessa mopsfunderingar. För jag har väl också nämnt att vi mopsar är smarta, intelligenta varelser som ibland och kanske till och med ofta ser på våra närmaste människor med ett litet sorgset leende. Vi kisar lite sömnigt på morgonen när våra människor slänger sig ur sängen för att rusa till jobb och slit och släp som väntar. Medans vi ligger kvar och kryper allt längre ner under täcket, drar vi en djup suck av välbehag och sluter våra vackra ögon för att sova en sisådär 4-5 timmar till, innan VI tycker det är dags att stiga upp. Det är klart att vi inte kan låta bli att tycka synd om dessa människor då.

Om du fortfarande inte är överbevisad så säger jag bara: mat och hygien. Har du sett hur människor äter? JA vi ska ju inte bara tala om hur lång tid det tar från det de börjar förbereda sin mat tills att de verkligen äter. I värsta fall kan det gå timmar. Att det ska vara så svårt att äta lite köttbullar, kall skinka eller korv? För mig har det aldrig tagit mer än högst 2 sekunder. Ja, jag ser nog på matte att hon är mäkta imponerad av mig för de flesta gånger har hon suttit och stirrat med öppen mun utan att säga något, när jag har snott hennes skinkskiva på hennes morgonmacka. Jojo, är man mops så kan man! För att inte tala om köttbullar. Jag tror inte det finns en mops i hela världen som delar upp en köttbulle i flera delar som våra mattar och hussar gör. Nej in med den, snabbt som ögat och tugga, en snabb knyck på nacken och vips så landar den i magen. Nu kanske du börjar förstå vad jag menar med att vi mopsar ligger många tasslängder före våra mattar och hussar. Men för att verkligen övertyga dig så ska jag dra ett exempel till. Ett något känsligare ämne kanske men ändå väldigt viktigt, just för att åskådliggöra för dig hur smarta vi mopsar är. När din matte eller husse ska stiga upp på morgonen så vad gör de då? Jo de rusar upp ur sin varma sköna säng, in i ett speciellt rum som de byggt bara för att de ska kunna sköta om sin personliga hygien. Men hallå, säger jag bara. Bara det säger ju mycket om deras osäkerhet och dåliga självförtroende. Behöver vi mopsar ett alldeles eget specialbyggt rum för våra morgonbesök? Nope!…vi stiger upp när vi känner att nu har vi sovit klart. Vi sträcker på oss, skakar loss lite i händelse av att några hårstrån lagt sig fel under sömnen eller om knorren har knorrat sig fel under natten så hamnar den på sin rätta plats igen. Man vill ju se fräsch ut på sin morgonpromenad. Vem vet vilka pingel man stöter på? Därefter går vi ut i hallen, ställer oss vid ytterdörren , uffar ett litet tag och väntar på att vår matte som har varit inne i sitt specialrum ( tror det kallas för toalett) under minst en halvtimmes tid , ska titta ut och stressat säga: men inte NU!

Om du nu har varit riktigt uppmärksam så tänker du säkert att varje sund husse eller matte går väl ut med sin mops INNAN de själva sköter om sina morgonbestyr. Joo, men ser du, där har du redan glömt en mycket viktig sak om oss mopsar, nämligen det att vi mopsar går inte ut på morgonen förrän VI har vaknat. Alltså får matte snällt vänta tills vi sakta mödar oss ner ur mattes säng. ( ja för du trodde väl inte att vi var så lågt stående varelser att vi sover på golvet? Det får andra mindre sofistikerade raser göra. Har hört att vallhundar och vissa mycket pälsade raser gör detta och tom njuter av det, vilket är föga troligt. Ja till och med en del frallor gör detta, men det måste vara vissa stackare som inte hittat sin sociala identitet) Att mina morgonbestyr krockar med mattes, ja då säger jag som lillmatte sa häromdagen när hon av misstag hade ätit upp sin systers godispåse: ”Shit happends”!

Matte får slänga på sig sin joggingdress (som hon aldrig har joggat ett steg i) och slänga runt en handduk om sitt våta hår. Ja jag glömde kanske säga att hon stod i duschen när jag uffat ett par minuter vid ytterdörren. Snabbt kilar hon ut med mig och mina andra medlemmar i vår mopsfamilj. Vi kilar runt i 5-10 minuter högst om det är under nollan på termometern, gör både det ”lilla ” och ”stora” och vips så är vi inne igen. 10 minuter! Läste du det? Har du någonsin sett en människa göra sina morgonbestyr på 10 min? Nä, trodde väl det. Efter detta kan du alltså dra följande slutsats att vi mopsar är en högre stående art än människan. Vi är smarta, vi kan rationalisera, vi är sällan utbrända av stressiga jobb ( nåja, någon bruksjycke har väl fått hjärtfladder av för mycket farande över A-hindret, eller av skrikande hussar med prestationsångest, men de är inte många) vi äter det vi gillar och njuter av livet! Inte behöver vi gå specialkurser för att hitta oss själva eller bli vän med våra arbetskamrater. Nej för vi älskar ju alla!! Nu tror du säkert att jag har tappat tråden och glömt vad jag egentligen skulle berätta för dig, men se där hade du fel igen! Detta var så att säga en mjukstart inför den centrala delen i min berättelse. Kalla det uppvärmning om du vill.

Men, det finns ett litet ”men” och det är att vi mopsar avskyr att klippa våra klor. Vi hatar det, milt sagt! En god vän till mig, en äldre mycket stilig mopsherre i Boråstrakten, vi kan kalla honom Z för att inte lämna ut honom för mycket. Han har haft ett lyckligt och rikt kärleksliv och blygsam som han är så vill han inte framhålla sig själv,har gjort små efterforskningar kring detta spörsmål på sin fritid. Han har hittat några små fakta som eventuellt kan bringa lite klarhet i detta. För det första så har vi mopsar alltid behandlats med värdighet. Det är inte så lång tid sedan som vi satt på små mjuka plyschkuddar och matades med stekt kycklingfilé och kalvlever. För det andra så kommer vi ursprungligen från Kina, där det anses vackert med långa naglar (läs klor), alltså ska inte våra klor klippas allt för ofta. Dessa argument kan tyckas fälla den mest envise mopsägare men inte vår matte, eller husse för den delen. Nej här i vår koja ska mopsklor klippas lika regelbundet som labradorklor, oavsett bakgrund och behov. Och det är detta som nu för mig fram till dagens händelse. Det var alltså stora kloklipparedagen, igen. I vanliga fall så brukar vi kunna ana vad som är på gång. Skinka och köttbullar plockas fram. Burk med specialmedel för blödande klor åker fram och sist men absolut inte minst, den förhatliga klotången kommer fram. (ja i vissa fall som kommer även en viss vintermössa fram men med hänsyn till Tant Rut så lägger jag detta horribla ämne åt sidan). Idag hände inte alls det som alltså brukar ske. Husse böjde sig ner och småpratade så där glatt som han brukar när han är riktigt kelsjuk. Jag är ju en social mops och ställer gärna upp så jag skuttade glatt fram till honom. De senaste gångerna när husse har inlett med detta, har det alltid slutat med en runda i kylskåpsregionerna (utan mattes vetskap, såklart). Glatt ovetande om min dumhet ställde jag mig med frambenen på husses knän, och signalerade med både min viftande knorr och min öppna glada mun att ” yes- husse, jag e me´, vad ska vi smaska på idag?” Husse böjde sig ner, lyfte upp mig och fortsatte att prata glatt med mig. Jag som bara hade köttbullar och rostbiff tankarna fortsatte lyckligt ovetandes av mitt arma öde att slicka husse och bete mig som ( ja ursäkta uttrycket) men som en urbota dum och glad mops. Knappt märkte jag en hand om min bakfot och ett par knipsande ljud förrän handen släppte foten och tog tag min andra bakfot. Jag slutade att pussa på husse och försökte vända mig snabbt om. Och vad får jag se? Min värsta fiende nr 1, dvs klotången i mattes hand. Men snabbt dinglade en skinkskiva framför min nos. Husse hade lyckats trolla fram den från vad, ja det vet jag inte än, men i vart fall så kom jag helt av mig. Den dinglade som en hypnospendel framför min nos. Jag var helt oförmögen att göra något annat än bara stirra på den, där den gungande sakta fram och tillbaka,,,fram och tillbaka… Som i trance hörde jag matte säga: ”Nej men OH va du var duktig Oboy”. I samma sekund dinglade skinkskivan emot mig och inom en sekund hade jag munnen full med fuktig salt skinka. Mmmmmm det smakade himmelskt. När jag tuggat och svalt den efter en god stund (den var stor ska ni veta) så tittade jag ner och där stod resten av min mopsfamilj med dreglande munnar och förväntansfulla ögon. Husse släppte ner mig och jag sträckte belåtet på mig när mattes komplimanger öste över mig där jag traskade förbi mina mopskompisar. Jag kunde lugnt och värdigt kila bort till kökssoffan och liggandes beskåda det skådespel som sedan följde. Mopsar som sprattlade och en svettig matte och husse som kämpade med långa mopsklor. Men jag, jag kunde lugnt och stilla njuta av smaken av både skinka och komplimanger. Så från och med nu ska här klippas klor på ett värdigt vis med en viss Touch av skinkdoft.

C u later / Oboy