Lugna tråkiga Långfredag….

Så är det dags igen för vårens högtid påsken! Nykokta ägg, inlagd sill, lax, godispåskägg, björkris med fjädrar i rött-gult-grönt eller rosa. Påskdukar ska strykas och påskkort ska skrivas eller mailas. Tittar du ut så ser du krokusar i små lila eller gulgula hobbar. Här och där spretar en gul nyväckt påsklilja och i ett svagt gröngult skimmer lyser vårlöken i den yrvakna gräsmattan.  Så även denna långfredagsmorgon ..eller….men vänta lite här nu, jag tror visst vi har gått händelserna lite i förväg. Visst stämmer allt det jag har skrivitfast det gäller ju bara tom igår, dvs skärtorsdagen.  Därefter får vi nog justera handlingen en smula.....

Jag vaknade ovanligt tidigt på långfredags morgon och låg och väntade lite på att de första solstrålarna skulle sila in genom sovrumsgardinen. Det var min sovmorgon idag och den hade jag länge längtat efter. Utan att behöva lyfta för mycket på ögonlocken märkte jag att det var ljust ute vilket bådade gott (trodde jag). Nere i undervåningen kunde jag höra hur min älskade make stökade runt lite. Kaffebryggaren puttrade igång och doften av kaffe letade sig upp. Jag kunde höra mopsar som gäspade och sträckte på sig, tassandet av nyvakna mopstassar och lite mer hasande steg av vår stora labbetik Selma som nu började känna sig tung och otymplig av de små liven hon bar i sin välfyllda mage. Jojo- var det inte lång tid kvar nu- 3 veckor bestämt och fruktansvärt spänannde. Den väntan kan jag aldrig vänja mig vid, tänkte jag. Ljudet av morgonrutiner försvann i ett töcken av sömnighet och jag märkte inte själv hur jag åter gled in i sömnens trygga värld.

Jag vet inte hur länge jag hade sovit förrän något störde mig. Det lät som om husse viskade men samtidigt väste: ”Olle- Oboy-kom hit! ” Han lät ilsken på rösten och knappt hade han börjat väsa igen förrän det lät som om åskan kom dånandes uppför trappan. Innan jag hann identifiera oljudet kastade sig 2 överlyckligt våta galna mopsar upp i min säng och över mig. Våta är fel ord- dyngsura är mer rätt. Det droppade och stänkte om dem och ju mer jag försökte vrida mig undan desto ivrigare blev de. Glatt påhejade av varandra tog de jämfotahopp och landade lite varstans på mig . Om Olle hamnade på min huvudkudde så var Oboy inte sämre utan att han gjorde en rivstart vid mina fötter och landade med en duns på min mage. Mitt i kaoset slängde sig Olle mot mitt ansikte och trots att jag försökte hålla för och skydda ansiktet från vätan och spralliga mopstassar så slank det in en lång våt tung som slickade mig på näsan. Då gav jag upp- fnissande drog jag kudden över ansiktet och kände hur de två galningarna fick spelet igen.  När deras mopsrejs så småningom lugnade sig och jag tog bort kudden för att få luft stod husse i dörröppningen och såg bister ut. Ja det var nog en syn för gudarna. Smutsiga våta sängkläder som låg huller om buller, 2 galna glada mopskillar (som nu var torra) och en halvrufsig ,nedstänkt och INTE torr matte.

Ja sovmorgonen kom liksom av sig precis som vårvädret ,för ute vräkte snön ner. Dem enda som inte kom av sig var nog mina två älsklingar Olle och Oboy. För så fort jag släppte ut dom i snön så tog de nya tag och gjorde ett riktigt fint påskmopsrejs. Och ett riktigt påskmopsrejs med glada galna mopsar- det är ett vårtecken som heter duga!

Glad påsk!!
önskar matte Carina