Tacka vet jag kattutställning…..eller….

Så vaknade vi mopsar denna morgon av att 2 stöddiga, malliga katter trippade omkring med ett litet överlägset och retfullt leende på läpparna, ja inte nog med det, de passade givetvis på att väcka oss efter sommartid, dvs 1 timme tidigare än vanligt…. Ja du har väl inte missat att du ska stiga upp en timma tidigare från och med idag och nu under hela våren, sommaren och nästan hela hösten? Nä, jag trodde väl det. Vi mopsar brukar inte märka så mycket av dessa dumheter under de första dygnen men tji fick vi för imorse när Kornell och Knubbe - våra brittiska korthårskatter hade vaknat var de absolute tvungna att tala om hur tjusiga de hade varit på gårdagens kattutställning i Jönköping. Vår röd-vita kille Knubbe frågade ivrigt flera gånger innan vi ens hade fått upp ett ögonlock om vi hade sett hans rosett? Rosett, mumlade Oboy bortifrån sin korg, fick du bara med dej EN rosett hem? Det var illräckligt för att Knubbe raskt skulle vände han på tassen och traska iväg ganska moloken upp till sitt fönster och spana på gråsparvar istället. Vi hörde hans fotsteg i trappan på väg upp mot sovrummet. Jojo, nu skulle han säkert väcka matte istället och beklaga sig för henne, fast det skulle han nog inte ha så mycket för, eftersom vår matte är grääsligt svårväckt på mornarna.  

Först tänkte vi mopsar inte bry oss så mycket om våra katters malliga prat, för utställningar hade vi ju varit på både avigt och rätt så det var då inga nyheter tyckte vi. Men när så vår lila katt-tjej Kornell så sakta började småprata om hur myysigt hon tyckte det var att ligga i en tjusig bur med fina gardiner, leksaker, egen toalett(?) och hur skönt det var att bli buren fram till ett bord där domaren vänligt strök och kliade henne under hakan. Och hur hon fortsatte att berätta om hur hon blev buren tillbaka till den sköna ombonade utställningsburen, ja då kunde inte ens vi mopsar låta bli att lyfta på ett ögonlock för att få höra mera.

Med ett brett leende på sina läppar och i lite mallig samtalston började Kornell beskriva i detalj hur den långa bilresan gick till, men det bad vi henne hoppa över, för åka bil var väl ingenting. Snabbt sjönk hennes mungipor och vi insåg att åka bil var nog något som hon inte gjorde så ofta. Men hon kom snabbt igång igen efter att lilla Elsa bad henne berätta mer. Raskt beskrev hon hur en vänlig veterinär hade lyft upp henne på ett väldoftande bord, ja Knubbe också men nu var det ju nu Kornells berättelse och då fick vi lyssna på hennes version talade hon raskt om. Vi suckade och började inse att detta skulle nog ta tid…

Efter ett nytt försök fortsatte berättelsen. Vi fick till slut höra efter mycket om och men hur det gick till att hitta rätt burnummer och om hur utställningsburen kläddes med ljusblått siden tyg (nja, det var nog inte var äkta siden men det var inte läge att avbryta, Ruts anm.) Hur en vacker kattlåda med väldoftande kattsand ställdes på plats. Leksaker arrangerades smakfullt inne i buren och som pricken över i.et, en stor vacker skylt ställdes överst på burtaket med stora bilder på Kornell och ja..Knubbe var väl också med om hon tittade efter noga. Sen paraderade folk för att stanna och titta in i denna vackra bur för att få en glimt av denna skönhet , där hon, dvs Kornell låg och arbetade hårt på att se vacker och drottninglik ut i sin smaragdgröna sammetspuff. Det var en svår konst förklarade Kornell men innan vi hann hejda år lilla mopstonåring Elsa så slängde hon snabbt ur sig: ”Låg du bara där och glodde?”  Därmed tog berättelsen raskt slut. Kornell reste sig snabbt och värdigt, slickade sig lite på ena framtassen graciöst och gick med sakta eleganta steg mot vardagsrummet. Halvvägs vände hon sig om och väste med svarta ögon och vass ton att hon väldigt bra på att ligga still och se värdig ut till skillnad från många andra och så kastade hon en mörk blick på Knubbe som precis kommit ner efter ett misslyckat försök att väcka matte. Han log lite illmarigt och svarade lugnt att ”jaa, det finns ingen som är såå duktig som du på det. ”

 Detta väckte vårt intresse. Sakta satte vi oss upp och började lyssna mer intensivt. Det visade sig enligt Knubbe att många besökare hade stannat och tittat på Kornell men eftersom hon hade jobbat så hårt på att se drottninglik ut hade hon missat att besökarna också vill få kontakt med henne och inte bara stå och se på en stilla småslumrande katt. Därför hade vissa besökare tröttnat och istället börjat prata med Knubbe vilket resulterade i att det från och med nu fanns en liten lista med vackra kattdamer som absolut ville få Knubbe som pappa till sina blivande ungar. När Knubbe berättade detta såg han lika stolt och mallig ut som om han hade svalt en stor fet mus, eller nja…nu blev det nog lite fel, möss är något som Knubbe inte är så bekant med, så vi kan säga snarare en stor fet tonfiskbit.

Och därmed var han inte så moloken längre trots sin enda rosett och sitt EX1. Det var i själva verket en väldigt fin utmärkelse kom Knubbe och vi mopsar fram till och vi höll raskt med när han lite blygsamt berättade att den domare som hade dömt honom ville få upp honom igen för ev nominering till panelen och när vi mopsar fick klart för oss att det var ungefär som BIS-finalen på hundutställningar, ja då instämde vi snabbt och högljutt att det hade ju verkligen gått bra på hans första officiella utställning.

OLLE