Kan man låta bli att gilla hundutställning?

Vem som undrar detta är jag :Oboy - chokladkillen, som nu varit i väg på ett par hundutställningar. Att vara kille i dessa sammanhang är både bra och dåligt. Bra för att det finns hur mycket pingels ( tikar) som helst att flukta efter och dåligt för att det finns lika många hanar .

Men för att börja i rätt ände - hundutställning startar alltid med att man måste ta sig dit och ha med sig rätt saker. Man blir väckt tidigt och nu menar jag verkligen tidigt. Väckarklockan kan ringa redan kl 0400- så glöm sovmorgon, den får du ta igen i bilen senare. Nu kan man tycka att det är lite väl tidigt för att endast lasta in en hund i en bil och åka, men se då har du aldrig åkt på hundutställning för det handlar inte bara om att packa in en styck hund utan det är en massa viktiga saker som ska med:
-utställningstält ifall det regnar eller blir för soligt
-hundbur med filt och eventuellt överdrag
-vattenskål
-vattenflaska
-matskål
-hundmat
-stamtavla och vaccinationsintyg
-utställningkoppel och vanligt koppel
-nummerlappshållare
-hundgodis till själva ”ringdansen”
-bajspåsar
-fikakorg är enligt vissa mattar oerhört viktigt
-regnkläder för matte
-paraply
-vagn att dra alla dessa saker på.

När väl allt detta är inlastat i bilen så letas det efter en platt plats där min hundbur kan placeras. Oftast sker detta längst bak i bilen så det är inte tal om VIP. Utsikten är något störd av antingen en stor fikakorg eller ett utställningstält, men vad gör det, för titt som tätt så reser vi ofta tillsammans med mattes väninna Lena. Henne gillar jag skarpt och det är inte enbart för att hon gör så gott levergodis, nej hon är också hunduppfödare precis som min matte. Och det, det är en bra sak för hon föder upp en mycket söt liten ras som kallas för tibbe och hon tar ofta med någon av dessa tibbetjejer när vi åker på utställning. Att bli inklämd i en bur bredvid dessa oförskämt söta damer med sina vackra gyllengula långa pälsar, sammetsbruna mandelformade ögon och en mycket söt plymförsedda svans gör mig alldeles rusig av glädje. Att de är lite bestämda av sig gör inget, själv är jag mycket svag för kvinnor med integritet. Har jag tur så reser vi långt och är borta en hel dag vilket gör att jag hinner flukta och snusa och ta kontakt med dessa skönheter flera gånger om. Jo jag vet att de ev. har pojkvänner, åtminstone en av dem, men en oskyldig flirt kan ju aldrig skada. Det är särkilt en vacker tjej i detta väl-pälsade gäng som jag har fattat tycke för. Hon är en flerfärgad käck glad tjej som doftar lika gott som hon heter: ”vanilla” men kallas för Nilla. Henne har jag länge haft ett gott öga till och jag tror att mina chanser är rätt stora för jag känner hennes bror Nicke sedan gammalt. Vi gick samma valpkurs och han verkar inte ha något emot att jag minidejtar hans syrra.

Nåväl. När vi väl är framme på hundutställningen ska allt packas ut, lastas upp på vagn, kånkas iväg, traskas genom vaccinationskontroll och så ska rätt utställningsring hittas. Tält ska plockas ihop och ställas upp, stolar ska ställas på plats och väskor ska packas upp. Det är NU som den mest spännande delen börjar. För nu ska det bytas koppel till ett smalt tjusigt i nylon, en fuktig handduk putsar resdammet ur pälsen och så ska man in och trava i en fyrkantig ring med ett gäng mopsherrar med vidhängande mer eller mindre nervösa ägare i andra änden av utställningskopplet. Här gäller det att man sträcker på sig och visar hela hundvärlden att man är så tjusig som ens ägare tror. Går det bra här, efter att en hunddomare har klämt och känt på ädla och oädla delar av ens kropp, ja då har man chansen att träffa pinglor. När sedan ens tävlande är över börjar del två av utställningen - nämligen flukt och flirt! Oftast är ens matte trött och ouppmärksam efter att ha varit vaken sedan tidig otta, lång bilkörning och nervositet som avtagit vilket gör att man kan stjäla sig till en sniff på både äldre och yngre pinglor som kommer i ens väg. Man får bara se upp så att de inte har med sig en uppmärksam boyfriend.

Så till sist när allt ”ringdansande” är över och rosetter är hämtade och hundgodis och annat mumsigt är inhandlat så uppstår samma händelsekedja som på morgonen fast i omvänd ordning. När man sedan ligger där, mätt och nöjd i sin bilbur på väg hem så är det "grand finale" när jag kan lyfta på nosen och sniffa på ett par snygga tibbetjejer bara en decimeter bort innan man sluter sina sammetsbruna och sover ifatt sin skönhetssömn, för den är väldans viktig, särskilt för oss utställningshundar ;-)

zzzzZZZZZZZZZ………..Oboy